Jag lever!

Hej alla goa bloggläsare:) Det värmer i mitt hjärta när jag ser att ni följer mig trots att jag varit utan internet i några dagar och när jag får sms med frågan om jag lever;)

Ni får mig att känna mig som en storbloggare! Hehe=)

Orsaken till mitt långa uppehåll är att dom hade bytt router när jag var borta och lösenord till internet. Lösenordet lyckades dom inte hitta igen förens idag så jag har haft liiite data abstinens milt sagt under dessa få dagar.

Anyway...

Efter en lång dag med byten i Amsterdam (utan delay denna gång = skööönt) så var det ganska så gött att komma tillbaka till mitt ruffiga kingswood på torsdag kväll.
Ni kan inte förstå hur grönt och skönt allt har blivit här bara under den vecka jag var borta! Jag brände mig idag för det var så varm, alltså t-shirt/shorts varmt! Det gjorde mig faktiskt glad när jag kom tillbaka, allt kändes så mycket lättare.
Lottie vägrade också sova tills jag kom hem klockan nio på kvällen, det kändes också lite bra att hon faktiskt saknat mig:)
Även Lou och Ian tyckte det var skönt att ha mig tillbaka, hur mycket det beror på bekvämlighet lämnar jag osagt;)

På fredag så bara slappade vi, jag var riktigt trött efter torsdagens resande men gick ändå på 40! års kalas på kvällen. Det var en "tjej" i mitt volleyboll lag som fyllde år så jag och Anna (ingen av oss direkt partysugen) gick för att säga grattis. Jag stannade ungefär en timme för bandet som spelade sög och jag kände knappt ngn (förutom några dryga klubbmedlemar) + att jag kände mig trött och osocial.

På lördag så bråkade jag med specsavers och fick rätt! Dom hade gett mig fel linser och det bemötande jag fick var riktigt motbjudande vilket dom fick bekräftat av mig. Jäkla stroppiga britter!

Igår så hade vi en heldag med volleyboll, det var slutspelen i glouster ligan - vi hade vunnit varje match tills nu och tror ni inte att vi förlorar 2 matcher!! Och därmed missade vi finalen, det kändes *****!! Så mitt humör var inte på topp igår och kroppen kändes som om den tagit rejält med stryk... Jag säger bara det, mina glansdagar i VÄIF är bara ett svagt minne.

Idag så har jag passat Lottie, försökt lära henne spela volleyboll och bränt mig - that's it.

    

VS

   

Det känns skönt att ha fågelkvitter och gröna björklöv ute:) Om jag bara kunde få hit min familj och alla kompisar så vore livet perfekt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0