The CSN life

Studentlivet börjar rulla på här i ume. Inte för att jag börjat skolan än men förfesterna börjar på att höras i bostadsområdet och overall kidsen börjar synas igen. Känns kul! Första veckan här var ume lite öde men nu börjar staden vakna till liv igen!
Tea är fortfarande en fantastisk liten valp! Vi körde lite lydnad utanför huset idag, stanna och inkallning. Det var en granne som frågade hur gammal hon egentligen var, hon fyller tolv veckor idag. Grannen var djupt imponerad över min valp:) Sen att hon skulle döda busken i rabatten efteråt låter vi vara osagt, men hon måste ju fortfarande få vara en härjig terrier valp också;) Det kanske bara är en smekmånaddet här innan hon blir tonåring och ifrågasättande!

Har haft tor och caroline här ikväll också, tittat på tv, käkat godis, druckit vin och snackat. Det är det här jag har saknat nere i värmland! Att man kan vara spontan eftersom vi alla bor så nära varandra.

Imorgon ska jag bjuda på middag här hemma hos mig:) som tack för hjälp med flytt och akut skjuts till veterinären en söndagskväll. Har till och med köpt en sån där termometer till köttet som man kan ha i ugnen... Jag vet att jag tagit mig vatten över huvudet men jag hoppas och ber att det inte blir katastrof i köket imorgon!

Det har varit en händelserik helg! Tea har haft hundvakt och lekt med bosse (en drever) och hängt med på nollningens slutspurt. Det har varit full rulle på kårhuset, milt sagt och dom nya ettorna är helt fantastiska! När vi äntligen fick vila under söndagen passade jag på att ta henne till nydalasjön så hon skulle få leka lite i skogen. Efter den mysiga promenaden satte jag mig i soffan och tea kommer ut från köket och ser ut som om hon har den största snusen i mannaminne under läppen men nope... Läppen var svullen och sen sa det bara poff och hela ansiktet var svullet på henne. Ringde till jourveterinären som ville att vi skulle komma in till vännäs, nästan 4 mil bort... Tur att det finns fantastiska människor i ume! Ringde till Andreas i klassen som kom på två röda sekunder och körde oss till vännäs. Veterinären jämförde min fina jack russel med en shar pei (googla och ni får se). Hon hade nässelutslag på hela kroppen och var allmänt olycklig men efter en kortison spruta lugnade det ner sig ganska fort och nu under förmiddagen gick dom sista svullnaderna ner. Förmodligen var det en växt hon hade reagerat mot. Känns lite halvjobbigt att jag inte riktigt vet vad det kan ha varit men jag antar att dom är extra känsliga när dom är så små och att hon kanske inte reagerar likadant när hon blir större. Kan iaf konstatera att jag och tea överlevt den första krisen och att det inte alltid är en dans på rosor att vara hundägare;) Före och efter injektionen

Men det gick över;) Är glad att jag och maja fick ett härligt gäng att nolla, dom ger verkligen allt i tävlingarna!! Riktiga hjältar som bjuder på sig själv, det gillas!