Lost i Wales

Wales var intressant, att komma dit var ännu mer intressant, eller snarare att komma till Little Haven var näst intill omöjligt!


Ni skulle skratta så ni vek er om ni såg vägarna! Smala (verkligt smala) asfaltvägar med gräs i mitten och höga jordvallar på sidorna så det enda man såg var vägen, det var som ett enda labyrintsystem som var extremt lätt att åka vilse i.

Men mina problem började inte där.


Först och främst så åkte jag inte tillsammans med Ian och Lou utan en dykare som skulle med på resan. En skottsk rygbyspelande hellikopter pilot som var lite speciell.

Ja ja tänkte jag, det kan ju va skönt att åka i en bil utan Lottie och så får jag ju träffa en ny människa, vi hade jätte trevligt tills vi åkte av motorvägen i Wales...


Där så började äventyret för min käre chaufför hade ingen karta med sig, vi hade bara en adress så irritationen bara växer tills han tillslut stannar för att fråga om vägen.

Han lyckas verkligen stanna och fråga byns enda fyllo som har en extrem, verkligen extrem Wales dialekt.

Det var min första kontakt med den dialekten så jag satt bara tyst och tänkte andas, andas inte skratta för det var verkligen så otroligt konstig (ful) dialekt!


När vi åkte från fyllot så bara bröt det ut, jag skrattade så jag grät nästan hela vägen för hela situationen var så komisk!

Brevid mig så bara ser jag hur det skottska humöret (tänk er Joakim Von Anka ni som vet) börjar bubbla tills det ryts till på skottska (dialekten kommer bara fram när chauffören är arg) "Kan du för f*n sluta skratta!

Självklart skrattar jag ännu mer samtidigt som jag säger förlåt.


Efter ungefär en timme i labyrint systemet (tog två och en halv timme att komma till det) så såg vi Little Haven som var en extremt liten fiskeby men med typ fyra pubar. Så vi satte oss inne på the castle, en pub där vi skule möta Ian och hade en fredsdrink, vi skulle ju faktiskt sova i samma husvagn och jag snarkar ju rätt så rejält så jag behövde den försoningen.

När Ian kom så var det hupp hupp!! Skynda!! Och vi undrade vad paniken var? "Ni har vinet i eran bil och Lou är ensam och uttråkad i husvagnen, skynda!" Oops.


Det var hur jag kom till Wales.

Fortsättning följer


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0