Känner ni igen er?

Läste en krönika i aftonbladet om att vi kvinnor föredrar att ha manliga chefer, jag hatar att erkänna det men jag känner igen mig.
I Norge hade jag mest bara kvinliga chefer och jag har aldrig vart med om så mycket snack bakom ryggen och mördande blickar, min chef var som utsänd av djävulen - jag lovar hon hade onda ögon!

Att jobba i Island med en man som chef var som en befrielse, jag sket i sex skämten (jag är ganska bra att ge igen också) för allt var bara så himla enkelt...

Nu som Au pair har jag både en kvinna och man som "chefer" och det funkar hur bra sm helst, mycket tror jag beror på att Lou är en väldigt rakt på sak kvinna.

Det är ju egentligen ganska tragiskt att jag har den uppfattningen, kanske jag bara haft otur? Överlag tror jag att vi kvinnor är ganska dåliga på att stötta varandra - vi ser varandra mest som ett hot. Om man har en manlig chef vet man vilka kort man kan spela.
Kanske jag blir en chef en dag, jag kommer förmodligen bli hatad eftersom jag har en tendens att vara en "ice queen"  - ett smeknamn jag fått här men jag vet i alla fall vikten av att vara rättvis och i slutändan är det nog det tyngsta kortet..

http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article3382187.ab

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0