en inte så mysig promenad.

Jag var så hyperlycklig över att snön hade kommit, satte på mig vinterstövlarna, dom ny-inköpta vantarna, begav mig ut och gjorde världens vurpa!! Världen försvann underf mina fötter och jag lyckades sträcka mitt knä! Nu är ju inte jag den som ger mig (och jag kände inte riktigt smärtan) så jag fortsatte min vandring mot Caroline ner för svingen. Vid slutet av svingen är det en skola där två små snorungar hade gjort det till sin sport att kasta snöbollar på förbipasserande och visst får jag en snöboll på mig! Var gaaaanska nära att göra en riktig isboll och slänga tillbaka men det var vid en skola och jag ska ju klassas som vuxen så jag tog mig samman.
Väl hemma hos Carro under tentaplugget kände jag hur det gjorde mer och mer ont i knävecket och nu sitter jag här, halvt krympling. TUSAN!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0