Barmark

Idag tog jag en promenad i solskenet, utan musik i öronen, alldeles ensam, det var det jag behövde.
Jag förstår inte riktigt varför livet ska gå så upp och ner fast man har det ganska bra, kan inte kropp och knopp bara lyda!
MEN vi går mot vår och inget kan få mig så hoppfull som lite barmark!
Jag saknar er alla där hemma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0